Jag är trotsig.
Det är lite av min grej, att trotsa.
Jag trotsar tiden, det är oftast tiden som blir mitt offer.
Jag ska upp imorgon, arbete 09.00-12.00, uppstigning senast 07.11
Men jag är trots det vaken fortfarande, för att jag trotsar tiden.
Jag är som ett barn, jag gillar inte att gå och lägga mig; det är tråkigt, brukar jag säga.
Och när morgonen kommer så visar jag ytterligare en gång till att jag är som ett barn,
för då är sängen nämligen det bästa jag vet och sova är det enda jag vill, fortsätta sova.
Det är märkligt det där, men så länge jag är vuxen & får bestämma själv
så kommer jag bete mig som ett barn.
Jag tänker vara trotsig, & jag fortsätter att trotsa tiden.