Nu är det minsann lite smånervöst! Det måste jag faktiskt erkänna. Pirrpirr. Det är väl så det ska kännas när man ska ut och se världen på egna ben (även om det bara är en vecka) istället för med sina föräldrar. Men det blir nog bra, har ju några av min bästa kompisar med mig, så kan ju inte bli annat än bra!!

För någon dag sen var jag och hälsade på Lilljullans nya lillkusin, ursöt var han, såklart.