När en dörr stängs så öppnas en annan, det är väl så man brukar säga? Så här och nu öppnar jag en ny dörr, den andra kommer alltid stå på glänt, åtminstone ett bra tag till, men jag göra mitt bästa för att klara det ändå. Just nu känner jag mig rädd och ensam och tänker sitta uppe tills kroppen inte längre orkar, tills jag stupar.