Sitter i min ensamhet i huset som jag snart kommer måsta lämna, föralltid. Det känns skumt, hur man kan hitta ett ställe som känns så rätt och så hemma som man aldrig känt förut trots att man kanske bott någon annanstans under en längre tid. Men här har jag nog mått som bäst, trivs som fisken i vattnet och nu är det slut med det. Eller ja, det måste det ju inte vara, självklart kommer det komma igen, den där känslan. Men det lär nog ta sin lilla tid. Nej, nu blev det jobbigt att tänka på, istället ska jag ta vara på den tid jag har kvar här och tänka posetivt på framtiden, för nog är jag taggad! Sjukt kul ska det bli och jag ska göra allt i min makt för att behålla den känslan också.

Idag börjar jag klockan fem, så de här timmarna innan försöker jag ju använda till att ta det lugnt, ska ju packa lite också, men ändå. Det var hemskt skönt att sova ut i morse, kände hur kroppen bad om det så då fick det bli så! Nu känner jag mig mest ensam, jobbigt känsla, men det löser sig, imorgon ska jag på stan med jennifer och försöka hitta lite nödvändigheter och någon onödvändighet kanske, man vet ju aldrig. Och snart kommer bilder också, det lovar jag.

ps. saknar niklas! ds.